Indokina
| Indokina | |
| Bortre Indien | |
| Halvö i Asien | |
 Bortre Indien med Franska Indokina (numera oftast benämnt Indokina) i mörkgrönt | |
| Indelning |  Myanmar Kambodja Laos Västmalaysia Thailand Vietnam |
|---|---|
| Läge | 14°42′N 102°4′Ö / 14.700°N 102.067°Ö |
| Högsta punkt | Fan Si Pan |
| - höjdläge | 3 143 m ö.h. |
| Yta | 730 485 km² |
| Folkmängd | 257 000 000 (2019) |
| Befolkningstäthet | 352 invånare/km² |
| Tidszon | Omsktid |
Indokina,[1] även Bortre Indien,[2] är den större halvö i Sydostasien som ligger mellan Indiska oceanen och Sydkinesiska havet. Det motsvarar länderna Kambodja, Laos, Myanmar, Thailand, Vietnam och resten av Malackahalvön.[1]
Den alternativa benämningen Indokina kan även appliceras på Franska Indokina (franska: Indochine Française[3]), vilket då endast motsvarar Vietnam, Laos och Kambodja.[4]
Namnhistorik och omfattning
[redigera | redigera wikitext]Bortre Indien är en benämning som applicerats i förhållande till Främre Indien. Båda dessa asiatiska regioner sågs från Europa i äldre tid som delar av en "indisk" kultursfär, som ofta även inkluderade den sydostasiatiska övärlden. Öarna kallas på svenska numera ofta för Malajiska arkipelagen, men namnet går igen i nationsnamnet Indonesien – efter grekiskans ord för "indiska öarna".
De båda benämningarna Främre och Bortre Indien blev mindre vanliga under senare delen av 1900-talet, då man allt oftare satte likhetstecken mellan "Indien" och den självständiga staten med samma namn. Halvön och regionen i Sydasien har därmed oftare kallats vid Indiska halvön eller indiska subkontinenten.
Parallellt har även Indokina – delvis influerat från namngivningen i språk som engelska – blivit ett vanligare namn för halvön öster om Bengaliska viken. Ibland skiljer man mellan Indokina och Franska Indokina, området mellan Thailandviken (tidigare: Siambukten[5]) och Tonkinbukten som tidigare (1887–1954) tillhörde Frankrike och numera utgörs av de självständiga staterna Laos, Kambodja och Vietnam. Ibland används Indokina även som benämning för denna mindre halvö, på svenska och andra europeiska språk.
Bortre Indien och Indokina kan även ha en vidare betydelse och då innefatta delar av sydligaste Kina, framför allt motsvarande Hainan och Yunnan.
Terminologi
[redigera | redigera wikitext]
I indiska källor är det tidigaste namnet som kopplas till Sydostasien Yāvadvīpa [ms].[6] Ett annat möjligt tidigt namn på det sydöstra Asiens fastland var Suvarṇabhūmi ("guldets land"),[6] [7] en toponym som förekommer i många forntida indiska litterära källor och buddhistiska texter,[8] men som, tillsammans med Suvarṇadvīpa ("ö" eller "guldhalvö"),[6] också tros hänvisa till öbefolkningen i Sydostasien.[6]
Ursprunget till namnet Indokina tillskrivs vanligtvis gemensamt den dansk-franska geografen Conrad Malte-Brun, som hänvisade till området som indo-chinois år 1804, och den skotske lingvisten John Leyden, som använde termen "Indo-Chinese" (sv. "indokinesisk") för att beskriva områdets invånare och deras språk år 1808.[9] Akademiska åsikter vid den tiden angående Kinas och Indiens historiska inflytande över området var motstridiga, och termen var i sig kontroversiell – Malte-Brun själv argumenterade mot dess användning i en senare utgåva av sin Universal Geography, med motiveringen att den överbetonade kinesiskt inflytande och föreslog istället Chin-India.[10]
Biogeografi
[redigera | redigera wikitext]Inom biogeografin är den orientaliska bioregionen viktig i det indomalajiska området, och även ett växtgeografisk område i det orientaliska paleotropiska kungariket. Den inkluderar inhemsk flora och fauna från alla ovanstående länder. Den angränsande malesiska regionen täcker de maritima sydostasiatiska länderna och sträcker sig över den indomalayiska och australiska regionen.[11]
Regionens kultur
[redigera | redigera wikitext]Namnen Bortre Indien och Indokina syftar båda på att regionen påverkats av större kulturer i närliggande delar av Asien. Det senare namnet inkluderar både påverkan från Indien och Kina.[1]
De olika delarna av halvön har påverkats olika mycket av influenserna västerifrån (Indien) och norrifrån (Kina). De tidigare indiska influenserna var hinduistiska, medan buddhismen senare blev områdets huvudsakliga religion. Både Malackahalvön och Khmerriket fick starkt indiskt inflytande av olika slag, och exempelvis Angkor Vat uppfördes på 1100-talet som en hinduistisk helgedom, för att ett par hundra år senare omvandlas till en buddhistisk dito.
De flesta sydostasiatiska länder har influerats främst från indiskt håll, med endast mindre påverkan från Kina. Förhållandet har varit det omvända i Vietnam, där det enade, vietnamesiskspråkiga nationsbygget bildades i norr efter en lång tid av både politisk och kulturell kinesisk dominans. Områdena längre söderut stod länge utanför den kinesiska kultursfären och styrdes långa tider via det hinduistiska riket Champa eller som del av Khmerriket.
Den främsta religionen i Bortre Indien är buddhism. Genom den ovannämnda indiska eller kinesiska påverkan på olika delar av området blev theravadatraditionen dominerande på hela halvön utom i Vietnam. Där är mahayana idag den största trosinriktningen, utöver en liten theravaraminoritet i söder.
På Malackahalvön är huvuddelen av befolkningen muslimer, med mindre grupper av buddhister, kristna och hinduer. Halvön är till stor del bebodd av malajer, huvudsakligen muslimer på cirka 65–67 %. [12] I Singapore (en ö utanför den indokinesiska halvön) är buddhismen den största religionen med 31,1 procent av invånarna (2020).[13]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Mainland Southeast Asia, 29 juli 2025.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 Indokina i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 april 2016.
- ↑ Olsson, Katarin: Bortre Indien i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 20 september 2015.
- ↑ Franska Indokina i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 april 2016.
- ↑ Indokina i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 april 2016.
- ↑ Siambukten i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 april 2016.
- 1 2 3 4 Wheatley, Paul (1961) (på engelska). The Golden Khersonese: Studies in the Historical Geography of the Malay Peninsula before A.D. 1500. University of Malaya Press. OCLC 504030596. https://archive.org/details/goldenkhersonese0000unse
- ↑ Kitiarsa, Pattana (2010). ”Missionary Intent and Monastic Networks: Thai Buddhism as a Transnational Religion” (på engelska). Sojourn: Journal of Social Issues in Southeast Asia 25: sid. 115–116. doi:. ISSN 0217-9520. ”King Asoka in the third century BC is widely cited as the model monarch who organized networks of missionaries to preach the teachings of the Buddha outside India including to Suvarnabhumi or mainland Southeast Asia.”.
- ↑ Sailendra Nath Sen (1999) (på engelska). Ancient Indian History and Civilization. ISBN 9788122411980. https://books.google.com/books?id=Wk4_ICH_g1EC&q=Suvarnabhumi+was+situated+in+Bengal.&pg=PA519. Läst 2 september 2025
- ↑ (på engelska) Architecturalized Asia : mapping a continent through history. Hong Kong University Press. 2013. sid. 89. ISBN 9789888208050
- ↑ Malte-Brun, Conrad (1827) (på engelska). Universal Geography, Or, A Description of All the Parts of the World, on a New Plan, According to the Great Natural Divisions of the Globe: Improved by the Addition of the Most Recent Information, Derived from Various Sources : Accompanied with Analytical, Synoptical, and Elementary Tables, Volume 2. A. Finley. https://archive.org/details/universalgeogra20maltgoog
- ↑ ”Vietnam Climate” (på engelska). WorldData.info. https://www.worlddata.info/asia/vietnam/climate.php. Läst 2 september 2025.
- ↑ Siddique, Sharon (1981). ”Some Aspects of Malay-Muslim Ethnicity in Peninsular Malaysia” (på engelska). Contemporary Southeast Asia: sid. 76–87. Läst 2 september 2025.
- ↑ ”CENSUS OF POPULATION 2020 Religion” (på engelska). Statistics Singapore. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2022. https://web.archive.org/web/20221022053824/http://www.singstat.gov.sg/-/media/files/visualising_data/infographics/c2020/c2020-religion.pdf. Läst 3 september 2025.
| |||||||||||||||||||||||